så gick då den där helgen då jag skulle ta det lugnt - och det gjorde jag. När söndagen kom så hade jag mitt livs värsta ångest för att återvända till kaoset på jobbet.
Då tog jag beslutet!! - Att stega in hos chefen på måndagsmorgonen och säga som det är - det här går inte längre - Batterierna är SLUT, TOMT, FINITO, EMPTY, NADA!
Så blev det! Chefen tittade med allvar i blicken på mig, HR-chefen kopplades in och så var allt igång... läkartid bokad, samtalstid hos beteendevetare bokad och vikarie inringd och jag körd på porten! Gå hem och ta det lugnt - lämna jobbet HÄR och NU!!!
Jag är så glad och stolt att jag jobbar på en arbetsplats som ser så allvarligt på detta trots allt. Sen har vi ett jobb tillsammans att göra när jag kommer åter så jag inte hamnar i samma situation igen, men det finns goda förutsättningar att det oxå ska gå bra.
Läkaren jag träffade var minst sagt lika seriös och han sjukskrev mig 3 veckor utan att blinka... det tar MINST 3 veckor att varva ner från att ha varit uppe i så mkt var som jag varit.
Nu har jag varit hemma i 6 dagar och det känns som en hel evighet... jag har lyckats ta det lugnt och absolut släppt jobbet känner jag. Det som slår mig är att jag redan känner det som att det är en lång tid som jag varit hemma. Så skönt att vakna på morgonen utan att klockan ringer och min första tanke är - jag vill sova mer!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar