Ett litet inlägg...

.. kan jag nog hinna med. Nu har det varit mycket den sista veckan. Sluttampen på jobbet och årsredovisningen gjorde att det blev många, långa och sena kvällar. Dessutom så avslutades veckan med att äldsta dottern mår dåligt och har gjort det de senaste 4 månaderna. Det blev naturligtvis ett annat fokus på tillvaron. All kraft och energi har gått till att fokusera på dottern... herregud så tokigt allt kan bli!
Ta hand om dig och de dina!!

Årsredovisningsstress

Jag håller på att producera en årsredovisning för 2009. Eftersom jag är förhållandevis ny på jobbet är det en utmaning att försöka författa ihop vad som orsakt årets resultat. Nu börjar det dra ihop sig till deadline och jag har mängder med frågetecken att utreda. Sitter sent på kvällar, jagar folk som kan hjälpa mig att tolka siffrona. Så skönt det ska bli när det här är över.... *suck*

Vad blir det till middag??

Nu har det blivit mycket jobb och väldigt lite "ta hand om hemmet" ett tag igen... I kväll när jag kom hem hade tonårsdöttrarna tagit tag i matlagningen. Eftersom det var mer eller mindre tomt i skåpen blev det att koka soppa på en spik - typ! En burk krossade tomater, en burk majs och snabbmakaroner!!

I morgon blir det ICA-Maxi!!!

Lördagen den 13:de...

I går var jag på fest!

Klädde mig i klänning och till det strumpor i form av stay-ups. Blev lite sen och fick småspringa till pendeltåget. Halvvägs hemifrån känner jag att ena strumpan sakta men säkert är på väg nedför benet. Vad göra?? Finns inte tid att vända, så jag försöker diskret hålla strumpan på plats. Jag hade en knäkort kappa och i glipan mellan kappa och stövel börjar nu strumpans övre del göra sig synlig.

I väskan har jag stoppat ner min täck-kjol för att ha vid hemfärden i natt. Jag får på mig den, släpper taget om strumpan som nu fritt kan klättra ner över stövelskafet i skydd av täck-kjolen. I city stegar jag in på Åhléns, letar upp strumpavdelning, hittar en expedit som hjälper mig att få fram ett par nya fräscha stay-ups. Betalar och tar sen rulltrappan upp till provhytterna där jag gör ett snabbt strumpbyte.

Upptäcker till min fasa att jag fått fel typ av strumpa!!! Den här är utan silikon avsedd för höfthållare. Nu klättrar båda strumporna på benen!! Av med dom, på med de gamla, ner till strumpavdelningen, få fatt i expediten, byta strumpor, upp till provhytt igen, av med strumpor, på med nya... nu är jag galet stressad!!

Ner i tunnelbanan med stay-ups äntligen på plats, hitta rätt tåg och så mot festen! Kliver av på Rådmansgatan, irrar runt på perrongen och försöker orientera mig om vart jag ska.... så upp på Sveavägen. Höger, vänster... här har jag gått fel förr. Kollar på husnummer o konstaterar att jag ska gå åt höger. Trampar på ett tag och börjar efter ett tag fundera på om jag inte borde vara framme nu... stannar till och upptäcker att jag har gått åt fel håll - IGEN!!! Jag som var så nära från början!!!

Nåja, jag har i alla fall strumporna på plats och kommer fram 5 minuter innan vi ska sätta oss till bords! Festen var kul, innehöll champagne och historien om mina upplevelser på vägen hit lockade till många skratt. Saknade dock min partyväninna!

Lärdom 1: Gå aldrig ut utan ett par extra stay-ups i fickan!
Lärdom 2: Gå aldrig av på Rådmansgatan! Det är nått skumt med den... åk en station till! ;)

Nu får det vara nog!

I natt hostade jag nästan lungorna ur mig - ja, det kändes så i alla fall. På morgonen ringde till vårdcentralen - nu får det vara nog!

Jag hade tur som fick komma nästan omgående. Träffade samma läkare som när mitt lillfinger fått sig en knäpp. Komiskt, jag som inte varit på Närakuten på "100 år" hamnar hos samma läkare inom loppet av en månad! Nåja, han kände varken igen mig eller handen.

Jag fick jordens hostattack där, vilket var bra så han inte trodde jag är en sån hypokondriker eller vad det heter. Han konstaterade att det är en akut bronkit som drabbat mig. Vid akut bronkit har luftrören och bronkerna plötsligt blivit inflammerade. Detta orsakas visst av virus och/eller bakterier, och i sällsynta fall även av damm och luftföroreningar!!

Hmmm, kanske ska ta fram dammsugaren snart...

En påse blandat - tack!

Min godispåse idag bestod av följande:



... men inte kommer rösten åter eller hostan försvinner - i morgon MÅSTE jag till jobbet för att träffa en konsult - sen hem igen! Basta!

Fegt

Ja, så kom han och plingade på igen.... hämtade nyckeln och vi småpratade lite, men inte vågade jag fråga om kaffe inte - fegt, ja, jag vet! :/

Kraxig men inte kaxig

Nu har jag legat hemma sjuk i två dagar - gud så trist det är!

Jag har inte feber men är kraxig och hostar. I natt har jag inte sovit många blundar för jag tog slemlösande innan jag gick och la mig. Inte så lysande! Jag hostade som en galen hela natten! Ont gjorde det, men inget hände... somnade väl av utmattning tillslut.

På eftermiddagen plingade det på dörren! Jag masar mig upp med tunga steg o öppnar dörren försiktigt. Där står en snygg kille i hantverkskläder!

- Hej, väser jag
- Hej, väser han till svar!
- Jag är sjuk, väser jag
- Jaha, väser han tillbaks!!!

Gissa om jag kände mig fånig i svettigt nattlinne och med värsta rufset i håret och ofräsch som bara den!! Han skulle justera värmen i våra lägenheter, jag hade totalt missat den info-lappen.

- Du får komma in på egen risk, kraxade jag
- Vad är du för sjuk då, frågade han utan att härma mitt väsande.
- Du dör nog om du blir smittad, svarade jag med ett leende.

Han fixade snabbt i värmesystemet och hittade på vägen ut info-lappen på hallgolvet... jag föste snabbt bort den och skyllde på någon av tonåringarna som tagit in posten.

- Jag behöver komma in i ditt källarförråd och justera ett element där, sa snyggingen plötsligt!
- Vaa? Näee, det vill du inte sa jag och slog mig för pannan!!

Mitt förråd är ett kaos!!
Jag har medvetet ställt en hylla FRAMFÖR det elementet han pratade om.... jag misstänkte att han skulle skälla på mig om han skulle se detta och jag som är sjuk orkade inte ens tänka tanken på att flytta allt framför....

- När måste du det? frågar jag
- Senast i morgon, svarar han och ler!

Jag bad om två minuter, tar på mig kläder och hyfsar till mig lite innan vi gemensamt går ner till förrådet för att utreda kaoset. När jag öppnar förrådsdörren ler han och tar ett steg in, kliver över MC-hjälmen, tar tag om skidorna, motar 4 kartonger som kommer på glid innan han når hyllan och ser elementet.

- Jodå, det här ska gå bra! säger han bakom all bråte! Jag kommer tillbaka i morgon så fixar vi det. Flyttar bara på lite här så går det finfint.

Va, va, va... så imorgon kommer han och fixar elementet. Inte skällde han på mig för all bråte framför elementet - vilken kille!!

Undrar om jag ska bjuda honom på kaffe??

Enjoy the Silence

Min röst är borta!! Tappade den någongång under lördagen, troligen på Söder eller strax söder om Söder.

Kanske försvann den på "Förköret" vid 15-tiden, men tror att det var i yran på 40-årsfesten som den sakta började försvinna. Jag hörde den kraxa vid ett Singstar framträdande vid 22-tiden. Märkligt nog försökte den framföra Depeche Modes "Enjoy the Silence"!!

Strax därefter hörde jag den viska sexigt i örat på en snygging!!

Det sista jag hörde från den var på efterfesten när den väste att den skulle "gå på gatan" och leta efter en taxi.... jo, i taxin hörde jag den mycket svagt rossla fram ett "Tack" - därefter har den varit borta.

Hoppas den har det bra där den är och må den komma välbehållen tillbaka. Jag vet iallafall att den hade en hejdundrande skoj lördag!

Så snopet!

Jag vakande första gången vid 3-tiden i natt... kände en stickande känsla i halsen. Säkert bara lite torr i halsen, tänkte jag och somnade om.

När klockan ringde vid 06:15 så var huvudet "förkylningstungt" och den stickande känslan i halsen var kvar. Försökte slå bort det och göra mig klar för att åka till träningslokalen för morgonpasset - halvvägs på väg så inser jag att det är ingen idé! Surt tar jag fram telefonen och ringer återbud till gymmet, ställer om klockan och kryper tillbaka under täcket. Ingen träning idag!!



Nytt försök kl 08:00 att ta mig till jobbet! Samma procedur upprepas - halvvägs på väg så inser jag att det är ingen idé! Dags att ta fram telefonen igen och ringa jobbet och meddela att jag stannar hemma idag och så kryper jag tillbaka under täcket igen.

Skit oxå! Jag som var så laddad!! Nåja, bättre att kurera sig idag eftersom jag ska på stor fest imorgon - och den vill jag inte missa för allt smör i småland. Gymmet och bodypumppassen kommmer det fler av, men inte den här festen!

Morgonpass!

Nu ska jag ta mig i kragen för femtielfte gången!!

Allt som oftast hamnar jag i jobbträsket rejält och jag vet att all tid upptas till det. Under dessa tider vet jag så väl att jag måste schemalägga träning och friskvård. Oftast har jag fått till ett lunchpass i veckan och så något pass på helgerna, men sedan jag bytte jobb i höstas har rutinerna kommit ur spår och det har blivit sämre med lunchpassen.

Jag gillar ju så att gå på spinning, core och bodypump - men hur få tid!! Jag vet ju att jag mår så mycket bättre om jag håller igång. Såååå, i morgonbitti ska jag testa nått jag knappt aldrig gjort i mitt liv, trots många års träning - morgonpass!!

Klockan 7:30 ska jag stå ombytt o klar i lokalen på träningscentret. Jag ryser nästan vid tanken.... hur ska det gå???

Tisdagstankar

Ibland önskar jag att det inte fanns nyheter. Idag läste jag om en obehaglig olycka i Gbg. En 12-årig pojke har hittats allvarligt skadad bakom en snöhög. Polisen misstänker att han har blivit påkörd och att föraren har smitit från olycksplatsen. Fy så vidrigt!! Jag fylls av massa olika känslor när jag läser om olyckan.

Avsky för att någon kan göra så - att bara lämna platsen när ett barn blivit påkörd. Kanske kan personen ha drabbats av chock och handlat i panik. Allt annat är oförsvarbart för den handlingen. Må personen krypa fram ur sin håla!!
Medkänsla för pojkens föräldrar som säkert mår så dåligt och lider alla helvetes kval över hur pojkens framtid kommer att se ut. Kommer han ens att överleva?? Skänker dem en tanke och medlidande. Hoppas de har vänner som hjälper dem i sin svåra stund.
Oro för att det skulle hända någon av mina barn eller andra nära och kära. Mina ungar springer med Ipoden i öronen med hög musik. De vore chanslösa att höra en fara som snabbt dyker upp - en tutande bil ex. Hua, hemska tanke - bort!!

Min pappa blev en gång för längesedan vittne till hur hans lillebror Bengt blev påkörd av en onykter bilist. Bengt dog dessvärre av skadorna. Hoppas så det går bättre för den skadade pojken i Göteborg.

Diskmaskinspremiär!

Så var det äntligen dags att premiärköra diskmaskinen!
Herregud, jag trodde det var fel - hörde ju inte ett smack ifrån den!!

Med spänning öppnade jag luckan för att inspektera disken efter att progammet kört klart. Jiiiisuus vad rent det var!! Glasen sken som i den värsta reklamen - har inte varit så rena på år och dar! Underbart!!